JAG ÄR EN KLANT!!!

Hej :)
 
Den här dagen blev inte,som jag trodde :/ Jag stack mig på en nål efter att ha gett en brukare insulin. Eftersom det är viktigt att de tar prover och sådär i fall det skulle bli något fick jag åka till Varnumhälsan (företagshälsovården). Där hade de dock ingen sjuksköterska idag så jag fick åka tillbaka till grupplokalen igen. Efter mycket om och men fick jag tillslut ge mig iväg till Molkom,eftersom det är deras vårdcentral jag tillhör. Min supersnälla gruppchef tyckte inte att jag skulle behöva åka fram och tillbaka så hon fixade en vikarie för mig - tack så mycket,Marita =)
 
Jag var nervös påvägen till vårdcentralen då de egentligen inte ville ta emot mig eftersom det är företagshälsovårdens sak att ordna. Jag trodde att de skulle vara sura och griniga när jag kom (ni vet ju att jag inte direkt har någon bra erfarenhet därifrån),men de var så snälla och trevliga :D Efter att ha pratat lite med läkaren fick jag lämna ett blodprov,som de kommer att spara. Om ett halvår ska jag iväg igen för att lämna nya så de kan se om jag är frisk.
 
Läkaren verkade dock inte särskilt orolig då jag inte ens blödde när jag stack mig,kände bara ett litet stick. Förhoppningvis är det alltså ingen fara,men det känns hemskt att behöva vänta 6 månader innan jag vet helt säkert :/
 
Jag är så förbannad på mig själv - hur klantig får man bli? Jag vet att det är lätt hänt,men det känns så himla onödigt! Speciellt med tanke på att jag kunnat bli sjuk för livet efter detta :(
 
Påvägen hem hämtade jag upp gumsan på dagis. Hon blev jätteglad över att se mig - började ropa "Mamma" redan när hon såg bilen ;P 
När vi kom hem hade gumsan somnat så jag slängde ut Bessy och Qvittra,som fått vara inne då det åskade i morse,i hundgården. Sedan tog jag ut Stei och Willow,Lars hund,som vi är hundvakt åt i några dagar,så de fick göra sina behov. Efter det stack jag till gården för att lämna Kents matlåda,som han glömt hemma. Sedan bar jag in gumsan och hade hoppats att hon skulle somna om inne,men det verkar inte som att hon kommer göra det. Vi ska nog ta och slänga i oss lite lunch så kanske vi kan vila en stund efter det :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0